Publicerad i Fokus, 2 juni 2006.

Lejonekonomierna

TILLVÄXTMARKNAD Afrikas ekonomier växer och lockar investerare från hela världen. I Sverige startas Afrikafonder.

Medskribent: Tobias Hammar

Hamisi Kibola är nöjd. Hans kontor i centrala Dar es Salaam ligger i vad som skulle kunna kallas stadens finanskvarter. Utanför hans fönster ståtat två nya bankkomplex och ett stenkast därifrån ligger Dar es Salaam Stock Exchange – aktiebörsen som varit igång sedan 1998.

- Hittills har värdet på våra fondandelar ökat med nära tio procent. Det är en bra utveckling, säger han stolt.

Som chef för statliga Unit Trust of Tanzania har han varit ytterst ansvarig för marknadsföringen av Tanzanias allra första sparfond. Fonden, döpt till Umoja Fund (umoja = sammanhållning på swahili) placerar i inhemska börsnoterade aktier och obligationer. När försäljningen av fonden började för ett år sedan var intresset stort. Inflödet blev det dubbla mot vad man förväntade sig. Under det första året var dt främst småsparare som köpte andelar, vilket också var det uttalade syftet. Tanken är nämligen att även "vanligt folk" ska ta del i den nya ekonomin.

- Men nu hoppas vi också på utländska placerare, säger Kibola, och tillägger att en amerikansk Afrikafond redan visat sitt intresse.

Tanzania är ett av de afrikanska länder som genomgått en radikal omvandling de senaste tio åren. I det tidigare statskontrollerade landet drivs nu en uttalad politik med fokus på den privata sektorn. Utländska investerare välkomnas. Den ekonomiska tillväxten har de senaste legat på omkring sex procent per år. Det kan jämföras med perioden från 1980 och fram till början av 1990-talet, då reformpolitiken inleddes, då BNP i stället minskade med i genomsnitt en procent per år.

En stor del av befolkningen är fortfarande fattig, inte minst på landsbygden, och landet är alltjämt beroende av bistånd. Men i de större städerna finns numera vad som skulle kunna betecknas som en tämligen välmående medelklass. Bara de senaste åren har det växt fram flera nya toppmoderna köpcentrum i Dar es Salaam, ett tecken på en växande inhemsk efterfrågan. I stadens centrum fick det tidigare så nedslitna Kilimanjaro Hotel nyligen en ordentlig ansiktslyftning. Strax söder om stadskärnan är ett flertal nya toppmoderna och strandnära bostadsområden planerade.

- Det pekar uppåt, och med rätt politik från regeringen ser framtiden för byggindustrin bättre ut än någonsin, säger Subira Mchumo, som arbetar som arkitekt i Dar es Salaam.

Efter några tunga decennier har tillväxt och framtidstro återvänt till Afrika. För länderna söder om Sahara uppgick tillväxten i fjol till över fem procent. I år väntas den klättra till strax under sex – den högsta tillväxttakten på över 30 år, ett faktum som på senare tid uppmärksammats av såväl den ekonomiska samarbetsorganisationen OECD som det världsekonomiska forumet i Davos, World Economic Forum, och flera privata analyshus världen över.

Orsaken stavas framförallt ekonomiska reformer som påskyndas av Världsbankens och IMF:s initiativ till skuldavskrivningar för världens fattigaste länder. Skuldavskrivningarna har frigjort medel för satsningar på sjukvård, infrastruktur och utbildning. Skuldaskrivningarna är en del av växande biståndsflöden. Biståndet, som föll med sju procent per år under slutet av 1990-talet, har ökat med 14 procent per år de senaste åren.

Reformerna har också nått finanssektorn. Afrika har i dag 18 fungerande aktiemarknader, varav den egyptiska förra året gick bäst i världen när den steg med hisnande 158 procent.

Det är siffror som lockar de utländska investerarna.

- Det är främst två faktorer som talar för Afrika. Den första är de höga råvarupriserna. Den andra är demokratiutvecklingen, som har gått snabbare på flera håll under de senaste decennierna. Det har skapat goda förutsättningar för tillväxt, säger Fredrik Colliander, fondförvaltare på HQ Fonder.

HQ sjösatte nu i månadsskiftet en fond enbart inriktad på afrikanska aktier. Detsamma gjorde, som av en tillfällighet, det västsvenska fondbolaget Simplicity.

- Dragloket är naturligtvis Sydafrika. Som ju är den mest utvecklade ekonomin på kontinenten. Men på sikt tror vi att vi kommer att se ökat engagemang i flera andra marknader. Det har aldrig sett så bra ut för Afrika som nu, säger Fredrik Colliander.

Även de fysiska investeringarna i Afrika ökar. Det olje- och råvaruhungriga Kina investerar på bred front i flera länder samtidigt och i Sydafrika blev det nyligen stora rubriker när Barclays och Vodafone på var sitt håll meddelade att de ska göra stora investeringar i landet de kommande åren. För sydafrikanerna var det goda nyheter: de har annars vant sig vid investeringsflödena i landet går åt rakt motsatt håll.

Problemen finns dock fortfarande kvar: HIV/AIDS och malaria, arbetslöshet och konflikter. Fortfarande utgör korruption, byråkrati och ineffektiva institutioner hinder för tillväxt. Afrikas länder har länge legat i botten på Världsbankens lista över världens mest affärsvänliga marknader. Men reformviljan i ett flertal länder har börjat ge resultat även här. Mauritius och Sydafrika rankas numera bland världens trettio bästa länder; Namibia ligger inte långt efter på en 33:e plats.

James Shikwati är ekonom och leder den kenyanska tankesmedjan Inter Region Economic Network (IREN). Den linje som han och hans organisation driver är klar: en stark och växande privat sektor är det enda som på sikt kan skapa välstånd i de afrikanska länderna.

- Åtgärder i syfte att stärka det privata företagandet i fattiga länder borde finnas med i FN:s millenniedeklaration för Afrika, säger han.

Även om mycket hänt de senaste åren, inte minst i Östafrika där IREN är mest aktivt, så finns mycket kvar att göra, menar Shikwati. Främst efterlyser han reformer i syfte att stärka äganderätten.

Samtidigt lockas många investerare av de afrikanska ländernas allt mer ambitiösa planer på att integrera sina ekonomier med varandra. Till det viktigaste hör Nepad (New Partnership for Africa´s Development), ett initiativ för handel och gemensamma reformer. Redan i dag finns ett flertal regional handelsblock. Den afrikanska unionen (AU) har som långsiktigt mål en afrikansk ekonomisk och monetär union.

Få tror numera att skuldavskrivningar eller ökat bistånd i sig löser Afrikas problem. Det är handel med omvärlden som är nyckeln till minskad fattigdom.

- Utan ökat handelsutbyte kommer vi att behöva nya skuldavskrivningar om tio år, varnar Reginald Mengi, ordförande för Tanzanias industriförbund.

 

 

Den nya guldgruvan

Turismen kan bli Afrikas biljett ut fattigdomen - redan i dag står den för en tiondel av ekonomin.

"Från år 200 har våra totala volymer till Afrika klättrat med omkring procent. Den allra största delen av det går till Nordafrika, men även länder som Kenya och Sydafrika blir allt mer intressanta, säger Claes Pellvik, marknadschef på Vingresor, och fortsätter:

- Vi räknar med att turistnäringen kommer att påverkas av Afrikas goda utveckling i stort. Afrika är ju ett bra resmål för det växande antal resenärer som vill uppleva någonting mer än bara sol och bad.

För 46 av de 49 fattigaste länderna i Afrika utgör turismen den största källan till exportinkomster. Många menar att en fortsatt expansion av turistindustrin närmast är en förutsättning för att länderna skall ha en chans att minska fattigdomen.

Snabbast ökar turismen till Kenya och Mocambique. Största turistdestination i absoluta tal är fortfarande Sydafrika. Inkomsterna från turismen motsvarar nu nio procent av Afrikas BNP. I såväl pengar som antal människor ökar turismen till Afrika med tio procent under förra året, att jämföra med den globala ökningen av turismen på drygt fem procent. En del av ökningen ligger att även afrikaner i större utsträckning besöker andra länder i samma region. Fler afrikaner än tidigare har helt enkelt råd att semestra utomlands.

Gagnar en ökning av turismen verkligen människorna i det specifika landet, eller hamnar pengarna allt som oftast hos utländska resebolag och arrangörer?

- Med effektiv planering blir våra medborgare inte utnyttjande. Tvärtom. I Uganda går 20 procent av alla entréavgifter till nationalparkerna direkt till den lokala kommunen. De kan sedan använda pengarna till nödvändiga och behövliga lokala satsningar, argumenterar Akaki Ayumo Jovino, turistminister i Uganda, i tidningen African Business.

Han tillägger att varje turist till Uganda genererar åtta inhemska arbetstillfällen. I Afrika som helhet beräknar turustindustrin ha skapat nära fyra miljoner jobb bara under 205, och ytterligare lika många jobb till om man även räknar in de indirekta effekterna. Det motsvarar sju procent av samtliga nya arbetstillfällen i Afrika söder om Sahara.

Antalet turister till den afrikanska kontinenten är i ett globalt perspektiv fortfarande blygsam – femton gånger fler besökare föra året et europeiskt land. Potentialen för fortsatt uppgång är stor.